The Anals; Total Anal (Permanent)

För ett bra tag sedan köpte jag The Anals 7a "Commando Of Love". Det är en fantastiskt intensiv låt och en härligt komplex kärlekslåt. "She was in love with an SS, who was in love with a Jew. It was in World War Two." Jag vet att det kan låta lite campy när man läser det men desperationen i sången övertygar. Samma låt inleder The Anals album Total Anal. De sätter ribban ganska högt. The Anals sysslar egentligen inte med musik på samma sätt som de flesta band. Det närmaste jag kommer på att referera till är konstmusik och jag kan det så dåligt så jag försöker inte ens. Mycket av texterna handlar om kön. Bara en titt på några av titlarna ger ett hum: She's the Man, I Married a Slut, Vaginal Death Tunnel. Bandet nämner endast en influens; DAF. När jag lyssnar på dem så inser jag att det kan stämma, men då är det tidiga DAF från Die Kleinen Und Die Bösen eller tidigare. The Anals är dessutom mer kaotiska. Det känns som om det är svårt att ge en bild av vad de sysslar med, för det är verkligen svårbskrivbart. Det finns något riktigt arty över dem men inte på ett negativt sätt. Det finns väldigt mycket passion i musiken och framförandet. Lyssna och lär. Jag hade svårt att ta till mig skivan först, för att den är så sträv. Men efter ett antal lyssningar inser jag att det är en fantastisk skiva som låter precis som den måste göra. Rekommenderas mycket varmt för den som vågar.

Gyratory System: Gargo Cult (Angular)

Jag sög på den här karamellen ganska länge innan jag började fatta vad den smakade. Först ville jag inte svänget låta komma innanför min väst. Nu känns den ganska naturlig. Gyratory System gör på den här gratisnedladdningen en sorts låt som David Byrne och Brian Eno skulle ha kunnat gjort i sömnen. Jag menar inte det som dålig kritik, jag menar verkligen att det låter som om just de två hade gjort denna låt i sömnen. Lite som en fortsättning på My Life In The Bush Of Ghosts. Kanske "My Life With The Ghost Of Bush". Jag skulle kunna tänka mig skaka rumpa på ett dansgolv fullt av falluckor till denna låt och den gör mig faktiskt också lite nyfiken på resten av skivan. Klicka på bilden och kolla längst ner på sidan ni kommer till.

Tyvek LP (Siltbreeze)

Tyvek har släppt några 7or och CD-r de sålt på spelningar, men kommer nu äntligen med sitt album på Siltbreeze som annars brukar prångla ut ganska knepig musik till alla hippa ungdomar. Jag visste att det var ett gott tecken att jag inte riktigt visste vad jag skulle tro när lyssnade på plattan första gången. Visst finns det inslag av The Fall, men om man gör Lo-Fi rock så faller det sig naturligt. De finns emellertid mer plåt än så i deras skrammel. De lyckas även göra ganska bedårande låtar även om "vackert" inte är ett ord som vanligtvis associeras med Tyvek. Jag låter mig bedåras av små insprängda låtsnuttar som låter som inspelningar från replokalen. Jag har kommit att förstå att de leker ihop låtarna under repetitionerna och det hörs. Det finns en upptäckarglädje som jag rycks med i och som får mig att lyssna på skivan om och om igen. Höjdpunkterna är många och jag vill bara nämna ett par. Summer Things är skramlig och dramatisk postpunkpop när den är som mest betagande. Stop Start har i sin hackighet och tjatighet nästan snudd på Spiral Scratch-stämning (och då menar jag Buzzcocks-EP:n). "Welcome to the fucked up side of my mind, welcome to the nonplussed side of my mind." Fantastiskt. Den ständigt mer frenetiska Building Burning (Re-Ed) finns att lyssna på.
Jag rekommenderar den varmt.

The Dead Baron ; Treats

Allas vår vän The Dead Baron har ett erbjudande jag inte kan tacka nej till. Det finns nämligen en ny nedladdning av ett antal av hans låtar. Klicka på bilden. The Dead Barons musik är inte för dem med svaga nerver. Det kan i och för sig ha sina nästan vackra sidor också, men det finns något lätt stört i allt han gör. Jag är ganska fascinerad av hans arbete. Det bär en känsla av amatörens sinnesutvidgande oräddhet samtidigt som jag anar en klart genomtänkt idé bakom. Emellanåt är musiken så distad att det nästan är olyssningsbart, men det är bra så. Så bra så.
Det kostar inget att prova.

Anti-Pop Consortium: "Volcano (Four Tet Remix)"

Jag börjar känna mig ganska sugen på Anti-Pop Consortiums kommande platta Fluorescent Black. Det har tidigare dykt upp ett smakprov i form av Capricorn One. Nu kommer Volcano i remix av Four Tet och jag blir ganska sugen att höra originalet när jag hör denna version. Inte för att den är dålig, men ändå. Jag måste erkänna att jag blev mer taggad av den förra låten, men remix som sagt. Vad kan man vänta sig av originalet? Mycket spännande att se fram emot i alla fall. Klicka på bilden.

Balaclavas; Inferno (Phonographic Arts #1)

Det händer spännande saker i Texas, men det har det väl å andra sidan alltid gjort. Nu är det i alla fall spännande musik som görs för den som intresserar sig för den mörkare delen av post-punken. Balaclavas har släppt ett album som heter Inferno på bolaget Phonographic Arts och det är en skön tripp. Skivan kom förra året och trycktes endast i 300 ex. Men otroligt nog verkar den fortfarande finnas kvar att köpa på några ställen. (Klicka på bilden)
Hur låter det då? Olika bloggar nämner olika band. Killing Joke, Gang of Four möter At the Drive In på ett indianreservat, Mi Ami, sena Fugazi, ja ni fattar. Det är ganska mörkt. Det band jag själv kommer att tänka på är tidiga Bauhaus. De har samma dub-sensibilitet och lek med ljuden. Basen driver skutan framåt utan att vara huvudinstrument och gitarren är lika mycket rytm som melodi. Det finns ett fint samspel mellan instrumenten som ger känslan av "band". Bra sång dessutom, och helt utan Peter Murphys manerism, om man nu tar Bauhaus-jämförelsen vidare. Jag gillar plattan och gillar även det faktum att den växer för varje lyssning. Hade jag varit sjutton, hade jag startat en kult av det här bandet. Rekommenderas varmt.
En ny tolva är dessutom på väg. Heads Up!

Consensus Lo-Fi; New Bug Order

Jag måste erkänna att mycket hip-hop passerar genom mitt huvud utan att lämna något större avtryck.
Ett gäng som lämnat avtryck inne i mitt huvud är Consensus Lo-Fi. De har släppt ett antal gratis plattor för nedladdning på nätet och har för varje skiva vuxit i aktning. Det har faktiskt gått så långt att jag börjat längta efter en "riktig" skiva med dem.
Nu har de släppt ännu en platta och det börjar verkligen mullra. Dessa fransoser börjar i mina öron närma sig storheter som Dälek (INTE I Love You) och Anti Pop Consortium. Nja, det kanske inte är riktigt så bra, men det låter i alla fall mycket fett och mycket bra och du får ha en löjligt bra ursäkt för att inte ladda ner skivan och låta den mala ner dina tvivel till damm.
Klicka på bilden.

Dipper - Around The Block (Live)

Dipper - Around The Block (Live)
Det var hett och härligt på Kalvaslakten och vår kära vän och vägkamrat Julle skötte digitalkameran med säker hand.