Silverghost: The Equine Lips EP (RCRD LBL)

Det här var inte så dumt. En EP med Silverghost som låter ganska trevlig elektronisk rock. Lite Devo, lite klassisk pop. Inte otroligt, men värt att lyssna på. A Place To Start är smittsam som ebola. Medlemmarna är/har varit med i band som Von Bondies och F'ke Blood och har tidigare under detta namn släppt en singel. Nästa steg; världsherravälde? Klicka på bilden.

Cabrini Green - Mashup (Altered State Reflections)

Vår vän Cabrini Green är i farten igen och ger oss mer av sitt milda vansinne. Den minnesgoda kommer ihåg det jag skrev om hans senaste platta, Collaboration Nation, och till viss del är det jag skrev då även giltigt nu. Från den märkliga fusion-jazzen i Orbital Chicken Voyage till bluesen i Ten Inch Cobra är det eget uttryck som gäller. Glöm alla genre-regler. Cabrini Green verkar vara immun mot dem i alla fall. Ge det en chans, ge dig själv en chans. Klicka på bilden.

Cave: Psychic Psummer (Important)

När jag såg Cave live tänkte jag att detta är hård psychedelisk rock, med en gnutta post-punk inbakat. När jag lyssnade på senaste albumet, Psychic Psummer, de första gångerna kom jag att tänka på Holy Fuck. Efter ännu ett tags lyssnande kommer jag nu att tänka på Circle. Allt ovanstående är kanske en sorts sammanfattning av vad det handlar om och egentligen är de tre kanske inte särskilt väsensskilda heller. Intensiteten från en liveupplevelse, med volym som kittlar både hammare och städ, är svår att överföra till skiva. Om det nu ens är vad man vill. Som med Holy Fuck handlar det om ett sorts jammade låtar som växer och det gäller ju till viss del även Circle. Det finns något slags 70-tals-vibb i musiken utan att det för den skull känns tillbakablickande. När jag tänker Circle menar jag det Circle som leker punk-injicerande jazz-psykon. Inte för krångligt. Lite småknepigt, men med ett bra tryck i pedalerna. Jo Psychic Psummer är en mycket bra platta. Lyssna på Made In Malaysia.

TV Ghost: Cold Fish (In The Red)

Ibland händer det någonting med artister när de får möjligheten att spela in ett album. Vissa blir som förstelnade och resultatet blir lamt och ointressant. Andra artister blommar och får äntligen chansen att visa sin fulla potential. Till den senare gruppen hör TV Ghost som nyligen släppte sitt debutalbum, Cold Fish, på In The Red. För att vara helt ärlig så har endast hört deras debutsingel på Die Stasi och inte den tolva de släppte på samma bolag. På singeln låter de intressanta, men lite fladdriga. Nu på albumet känner jag att de har blivit mer fokuserade. Kanske har det bara med spelvana att göra, vad vet jag. Och vad låter det då som? Jag kommer att tänka på storheter som Arab On Radar och Old Time Relijun. De har samma kantighet och desperation som dessa band men det är ändå ganska samlat. Spelandet är egentligen lite sparsmakat med enkla orgelslingor och en stabil rytmsektion som jobbar fram en fin frenesi för sång och gitarr att leka och skapa dynamik med. Albumet jobbar sig maniskt fram till den nästan episka titellåten som avslutar. Mycket nöjd söker jag stöd mot närmsta vägg för att finna att jag redan ligger på golvet. Mycket bra skiva.

ATP-NY 2009: Deerhoof

Om du mot förmodan missade All Tomorrows Parties nu när det gick i New York, så har du här chansen att i alla fall höra Deerhoofs konsert. Det låter precis så härligt och galet och knepigt som man kan förvänta sig av dessa underbara musikanter. Missa inte covern på Ramones "Pinhead" som är ovanför resten av låtarna. Klicka på bilden.

Connections free CD Download (scape)

När skivbolaget ~scape vill ge bort något gratis är det bara att ta emot. Nu vill de ge bort ett helt album med material från ett samarbete där olika artister har arbetat tillsammans med artister från Minsk i Vitryssland. Det började med en festival och nu vet man inte var det kommer att sluta. Hur låter det då? Inte illa alls. Här finns ett brett spektrum av varianter av elektronika. För min del är nedladdningen en framgång redan i första låten, Poison/Remedy med Pinch Meets Pavel Ambiont. En skönt dubsteppig och mjuk låt som knorrar sig framåt i maklig takt och samtidigt är riktigt dansig. Toppen. Klicka på bilden.

Factums; Flowers (Sacred Bones Records)

Flowers heter den nya skivan med de fantastiska Factums. Som den tidigare The Sistrum är denna utgiven på det utmärkta bolaget Sacred Bones Records. De har förutom dessa två album även släppt några andra på bolag som Siltbreeze, Assophon och Kill Shaman. Om det inte låter bekant, så är det bara att bekanta sig.
Factums har funnits i en fem sex år och har via sina medlemmar association med band som The Intelligence och Love Tan. De låter inte som något av de banden och samtidigt finns det vissa likheter. Framför allt känns det på denna skiva som om de vore Love Tan's knepiga storebröder, som gärna skruvar till allt ett extra snäpp. Bandets musik jämförs med allt möjligt (bara följ länkarna och kolla) men jag tycker det får räcka med namndroppandet nu. Genremässigt befinner vi oss i en ödemark någonstans utanför Post-Punk och Experimentell Rock. Jag tycker dock inte att det är speciellt svårtillgängligt. Det finns väl upptrampade stigar dit och många har varit och vandrat i de trakterna förr. På The Sistrums tenderade musiken att sväva iväg och bli knepigt psykedelisk (på ett lite störigt industriellt sätt, inte hippieflummigt), men på Flowers känns det närmare punken. Inspelningen är nära och emellanåt intensiv, men det är inget tokbankande för det. Om den här beskrivningen inte hjälper, så är det väl inget annat att göra än att lyssna själv. Det förtjänar du. Jag tycker det är en mycket bra skiva.

A.H. Kraken: Tatiana (Gaffer)

Ännu mera oväsen från Frankrike. Denna gång är det Gaffer records som återutgivit en kassett av A.H.Kraken på vinyl. Tatiana gavs tidigare ut av Luisance Sonore och är enligt uppgift inspelad 1988. Det må vara hur det vill med det, för musiken känns i alla fall inte gammal på det sättet att tiden skulle ha sprungit ifrån den. För den som hört A.H. Krakens tidigare utgivna självbetitlade album eller den underbara Gianna Michaels 7an så kan det sägas att ljudet på Tatiana är hårdare och mer upplöst, men på något sätt mer passande för det oväsen som görs. För er som inte har hört något av de tidigare utgivningarna är det bara att gratulera.
A.H. Kraken kommer från Metz och tillhör samma krets som The Anals. Musiken är inte lika experimentell som hos dem, den är klart mer baserat i någon form av post-punk, men det finns en liknande känsla av att vilja något mer än bara underhålla. Det finns en desperation i anslaget som tilltalar mig mycket. Jag rekommenderar detta för den som inte räds vargen på omslaget.