Palais Schaumburg och Thomas Fehlmann

Under början av det glada 80-talet fanns det i Tyskland ett band som hette Palais Schaumburg. De gjorde några album som är väl värda att kolla upp. Det låter 80-tal på ett alldeles bedårande sätt; eklektiskt, lekfullt och på blodigt allvar. Min favorit av albumen är Lupa.
I bandet medverkade en del personer som senare fick mer framgångsrika karriärer: Holger Hiller, F.M Einheit, Moritz von Oswald och Thomas Fehlmann. Den sistnämnde har jobbat med elektronisk musik sedan han slutade i bandet och har funnit en alldeles egen lunk. Den senaste plattan; Honingpumpe, är ett sorts stilla mästerverk som äter sig in i skallen på det behagligaste av sätt. Lyssna på albumet i bakgrunden några gånger och dess rötter har fastnat i hörselgångarna. Därefter finns det ingen återvändo. Det är bara att kolla upp de gamla plattorna också.

Cocteau Twins, du skojar?!

Har lyssnat en del på Cocteau Twins i veckan, speciellt den första plattan, och inser att jag i mitt eget musikknåpande har påverkats en hel del av dem. De senare plattorna lämnar mig lite kall. Det blir för fint och utslätat. På de tidiga plattorna finns en avighet och känslan av att det mer handlar om att söka och skapa och utforska musikens möjligheter. Resultatet är därmed mer oförutsägbart men även mer spännande. Många har svårt att acceptera Elizabeth Frazers sångröst och sångstil, men hellre en vecka med henne än en timme med Shakira säger jag. På Myspace finns tyvärr bara några nyare låtar uppe, men för den intresserade finns en hel del godsaker på deras hemsida.

Vino, vad gör du?

Afrika; så nära men ändå så långt borta

Jag hade tänkt göra en het rekommendation för sommaren, med en fantastisk samlingsplatta med den svängigaste och hårdaste afro-funk jag hört med klassiska raden: "Om ni bara ska köpa en afro-funk-platta i sommar så ska ni köpa denna". Tyvärr visar det sig efter en intensiv sökning på nätet, att plattan inte finns att uppbringa någonstans (nästan). Den verkar helt enkelt utgången. Det enda alternativet i ett sådant här fall är att låna CDn på biblioteket, vilket jag gjorde, och kopiera den. Glöm inte biblioteket, en fantastisk källa till musik. Ett enkelt sätt att kolla in olika stilar och artister, som man kanske inte skulle få för sig att köpa direkt, men som ändå kan vara givande att lyssna in sig på. Skivan, om ni skulle hitta den någonstans, heter förresten Afrofunk; Hard African Funk, AfroJazz and Afrobeat. Hittar ni den så är det bara att köpa. Det går inte att bli trött på den.

Mera mera mera Vorbic

Nätbolaget Vorbic, som jag skrev om för ett tag sedan, fortsätter att övertyga. Bland de senaste utgivningarna finns en ny EP med Distance and Materials som heter Determination Models. Den låtar inte helt olik den förra, men är aningen mörkare i tonen. Svänget och de intressanta harmonierna och melodibyggena finns däremot kvar. En ny bekantskap på samma bolag är Killa Leaf från Sydney, Australien. Hans musik ligger lite mer åt breakbeat-hållet och tilltalar mig mycket. Första låten, Slow Down, har ett Basement Jaxx-sväng, som nästan inte ens BJ själv klarar av längre. Hans EP heter Bilbao och rekommenderas. Om de fortsätter att ge ut godsaker i detta tempo, måste jag nog göra det förbjudna: prenumerera på nyhetsbrevet (AAAARGH!).

Hit By A Rock låter bra

Jag hittade till Hit By A Rock via nyheten att han skulle ha en låt med på nästa tolva från det alldeles ypperliga bolaget Red Volume. Via Myspace-sidan hamnade jag på hemsidan och hittade där en massa fin musik att ladda hem. Musiken pendlar från lätt experimentell elektronika till dubstep, men känns friskt genrelös för det mesta. Min favorit är "Head Full Of Nonsense", en släpig låt med sönderfallande delar. Mycket bra. Hit By A Rock spelar emellanåt även bas i Psapp, där under namnet "Jim".

Basutbud och Isklubb

Typiskt nog åkte jag upp till Stockholm i helgen och upptäckte inte förrän på tåget upp att Basutbudet skulle spela på Debaser i Malmö. Synd att missa men skit händer. Kan i alla fall passa på att tipsa om deras platta Startpaketet (det finns ett Pluspaketet också, men den har jag inte hunnit lyssna på än).
Såg förresten att det fanns ett Club Ice i stan också och de lovar att spela det bästa av de tre genrerna "R&B", "Techno" och "Blandat". Det kan bli ett hårt jobb.

Live på Roskilde

Om du inte orkade ta dig till Roskildefestivalen alternativt inte orkade gå på konserterna när du var där eller helt enkelt gav upp innan det hela började och åkte hem, så finns i alla fall en del konserter inspelade av Danmarks radio att lyssna på på deras sida. Och det är ett ganska fint urval också. CSS, Bonde do Role, Dizzee Rascal m fl. Det är bara att ta på regnstället, öppna en grön och sätta sig ner och blunda, så är man nästan där. Tack till Polling för tipset.

Vive le Tour

Nu är det dags igen och spänningen är olidlig. Låt oss slippa en massa skandaler och tjafs. Det räcker gott med cyklisterna och deras prestationer.

Rekommenderad lyssning: Tour de France (givetvis)

Von Südenfed; Tromatic Reflexxions

Det verkar som om Domino har gjort ett fantastiskt klipp. När Mark E Smith och Mouse on Mars beslutade sig för att fortsätta samarbetet som inleddes med Wipe That Sound på MoM's platta Radical Connector 2004 och gjorde det under nytt bandnamn, hade i alla fall jag vissa förväntningar. Och till min stora glädje låter det också precis så spännande som jag hoppades. Syntarna knorrar behagligt obehagligt i vissa låtar och M.E.S är just så stor som han vill vara. I en del låtar, låter det nästan lite the Fall och i andra lite Mouse on Mars, men ofta nog som något alldeles eget, någonstans från en obestämd plats i rummet. Det roliga med Von Südenfed är att MoM och M.E.S verkar ha inspirerat varandra. I varje fall var det länge sedan jag tyckte att MoM lät så här bra. De har visserligen en hög lägstanivå, men kan ibland kännas lite oengagerade/oengagerande. Här verkar de bara vilja leka och det förlöser dem. Mark kör på med minnesvärt svammel och upprepningar och gör det alldeles strålande. Yrar om "deutsche bier"; sjunger "I am Andi, I am the great M.E.S."; "We live in strange and mysterious times", och verkligen så är det. När sångaren från the Fall och en tysk elektronika duo i Dear Dead Friends svänger loss i en lätt afrodoftande verandadänga är jag böjd att hålla med. Mycket bra.

Goth-Trad; japansk dubstep

Jag nämnde för ett tag sedan en japansk dubstep-producent som kallar sig Goth-Trad. Nu har jag fått tag i ett par av hans tolvor och tycker att det finns mycket att hämta i det han håller på med. Han är inte maniskt tung, som en del av de nyare producenterna kan vara. Istället kryddar han med smakfulla infall och ljud som lättar upp och frasar i kanterna. För att ta ett exempel: i Back to Chill, från EP:n med samma namn, använder han ljud som låter som kristallglas eller liknande. Det ger en känsla av skörhet mitt i tyngden av bas och trummor. På den senaste tolvan från Deep Medi, Cut End, väver han en vacker melodi med hjälp av något okänt (japanskt ?) stränginstrument och dragspelsljud. En perfekt kontrast till släpiga dubsteptrummor och wobblande bas. Just Cut End känner jag har en potential att nå nya lyssnare som få andra dubstep-låtar. Den som lever får se. Det ryktas i alla fall om att han är på väg till Europa för turné. Det hade varit ganska fantastiskt att få uppleva honom live.

Mys på Far i Hatten ikväll

Ikväll söndag är det Kollage #16 på Far i Hatten i Folkets Park i Malmö. Banden som spelar är Thanksgiving alias Adrian Orange från Portland, Oregon i USA och Francois and the Atlas Mountains, baserat kring en fransman som flyttat till Bristol. Båda banden är riktigt läckra och allt går till det låga priset "ingenting". Just det, det är gratis och det innebär givetvis att det är okej att lämna lite i bidrag till banden. De har ändå åkt ganska långt för att vi ska få höra deras musik. Så somna inte framför TVn, ta dig till Far i Hatten ikväll istället och ha det trevligt.
Bäst just nu: Kromestar; Here We Come