Guinea Worms; Sorcererers of Madness (4rd Year in a Row!) (Columbus Discount)

Någonstans såg jag att Columbus, Ohios, stoltheter Guinea Worms kallades ett "Midwestern Country Teasers" och det ligger faktiskt något i det, men Guinea Worms är inte riktigt så skeva och gränsöverskridande. När man nämner Country Teasers kan man också nämna The Fall och det gör jag också, men i så fall utan Manchesters industriella blekhet. Blotta namnet på albumet pekar annars på både Country Teasers och The Fall. Däremot förstår Will Foster med manskap att en bra låt är en bra låt och bra låtar gör de. Jag tycker det är fascinerande att höra skivan och veta om att den består av inspelningar gjorda mellan 2001 och 2009 och med en hel del medlemsbyten, för plattan är trots allt på något konstigt vis sammanhängande och enhetlig. Trots att stilar byts finns Fosters röst och tanke med hela tiden och om det inte stod på skivan skulle jag aldrig kunna gissa vilka låtar som var nya eller gamla. Det finns även ett spöke av Neil Young någonstans i det hela. En sorts americana som ligger som grund och gör landskapet välbekant. Texterna rör sig mellan festen, efterfesten och vardagen och det finns en även där ett lugn i betraktelserna som tilltalar mig mycket. Ett stort tack till Columbus Discount Records som gett ut denna dubbel-LP. Jag rekommenderar denna skiva för dem som gillar ovan nämnda band. Klicka på bilden.

Distance and Materials; Yukon Picnic (Vorbic)

Vår vän, Howard Dodd, som även kallar sig Distance And Materials, har efter lång tids tystnad åter släppt ifrån sig nytt material på nätbolaget Vorbic och det är en sann glädje att höra det. Vad då hänt med musiken under frånvaron? Jo den har fått en klarare elektronisk touch, men har ändå behållit sin organiska kärna. Där det tidigare fanns något oklara post-punk och tidiga synt-influenser att gotta sig med har nu steg tagits som fört fram blicken mot nutiden. För egen del tycker jag att han på ett sätt har hamnat på samma planet som Meat Beat Manifesto, men befinner sig på en annan kontinent. Musiken är enklare och inte lika rytmiskt komplex som hos MBM, men det finns en stämning som ligger som gammal piprök och tränger sig på. Väldigt, väldigt bra är det i alla fall. Och gratis! Klicka på bilden och hämta hem.

Balaclavas; Roman Holiday (Dull Knife)

I recensioner jag sett av Balaclavas album Roman Holiday har både PIL ,Pop Group, Can och Killing Joke nämnts som referenser. Och visst hör man lite PIL i den dubbiga och flippriga basen, men det är lika mycket Bauhaus, som jag även nämnde i recensionen av deras utmärkta Inferno. Och namndroppandet fortsätter, för när jag lyssnar på denna nya platta så kommer jag faktiskt i några låtar också att tänka på Theatre Of Hate. Det är något med stämningen och anspänningen. Kanske är det bara naturligt när man sjunger om Rom. Eller så är det bara den vemodiga saxofonen som gör det. Men det finns mer i deras skallar än så. Det som framträder på detta album är ett mer tajta låtar, mindre flum. Inte för att det var speciellt flummigt innan heller, men ändå. Det finns fortfarande en bredd och ett sökande kvar, men det har blivit en del av deras uttryck. Emellanåt känns det som om det börjar dra lite åt dansgolvet till. Den sista låten "Vuitton Twisted Wires Mix" skulle inte skämmas för sig på en DFA-tolva. Finns fortfarande att köpa. Gör det. Klicka på bilden.