Balaclavas; Roman Holiday (Dull Knife)

I recensioner jag sett av Balaclavas album Roman Holiday har både PIL ,Pop Group, Can och Killing Joke nämnts som referenser. Och visst hör man lite PIL i den dubbiga och flippriga basen, men det är lika mycket Bauhaus, som jag även nämnde i recensionen av deras utmärkta Inferno. Och namndroppandet fortsätter, för när jag lyssnar på denna nya platta så kommer jag faktiskt i några låtar också att tänka på Theatre Of Hate. Det är något med stämningen och anspänningen. Kanske är det bara naturligt när man sjunger om Rom. Eller så är det bara den vemodiga saxofonen som gör det. Men det finns mer i deras skallar än så. Det som framträder på detta album är ett mer tajta låtar, mindre flum. Inte för att det var speciellt flummigt innan heller, men ändå. Det finns fortfarande en bredd och ett sökande kvar, men det har blivit en del av deras uttryck. Emellanåt känns det som om det börjar dra lite åt dansgolvet till. Den sista låten "Vuitton Twisted Wires Mix" skulle inte skämmas för sig på en DFA-tolva. Finns fortfarande att köpa. Gör det. Klicka på bilden.