Äntligen en lista

Jag har väntat på detta ett tag nu och känner att det måste bli av till slut. Dags för mig att göra en lista med de bästa plattorna just nu. Då jag fokuserat mycket på grime/dubstep under den senaste tiden, blir det naturligt nog en del av det, men det finns alltid plats för annan bra musik. Numreringen är ingen rangordning. Det går väl för guds skull inte att tävla i musik, väl ?!

1. DJ Dread D : Invade / Are 1.
En sanslöst cool 12:a med en av husproducenterna hos Black Op's, gänget som är mest känt för att husera Jon E Cash. B-sidans trumkomp beskrevs någonstans som ett trumset som ramlar nedför en trappa. Kanske inte helt rätt, men inte så långt ifrån heller.

2. Loefah & Skream : 28 gram
Två av dubstepscenens rutinerade producenter slår sig samman och gör mörk malande och utmanande musik. Inte så långt ifrån det de gör vanligtvis, men väldigt lyckat i alla fall.

3. Bong-Ra : Bikini Bandits, Kill! Kill! Kill!
Jag vet inte vad det kallas; jungle, raggacore, breakcore, yardcore... Jag vet bara att jag gillar det när det görs på det här sättet. Influenser från dancehall, drum n'bass, hip-hop och hårdrock blandas till en massa som ibland är enbart jobbig, men i detta fall är mycket njutbar och svängig.

4.Aavikko : Back from the Futer
Finlands främsta synthy ensemble gör ny skiva och vandrar vidare på vägar av retrosyntar. Melodierna och attityden kan emellanåt få mig att tänka på Man- or Astroman? men de har en helt egen ton. Kolla in den snygga videon på deras hemsida !

5. The Mitchell Brothers : A Breath of Fresh Attire
Jag vet att den inte är helt ny, men den är bra ändå. Har lyssnat mycket på den och tycker att de är väl värda sina spaltmetrar. Brittisk laidback hiphop när den är som bäst.

6. Digital Mystikz : Neverland
Jag kan inte göra en lista nu och låta den här 12:an hamna utanför. I mitt tycke är Neverland årets bästa låt och baksidan Stuck växer ju mer jag lyssnar på den. Digital Mystikz är på ett sätt det absolut ledande bandet inom dubstep, men är så stora att de inte låter sig begränsas av genrebenämningar. Deras klubb DMZ är ett av de nav som hela scenen roterar kring.

Det finns en del andra bra utgivningar att nämna, men jag får återkomma senare med dem.

Sansat och Svenskt och UFO

foto : Christer Sundström

Råkade snubbla in på ett skönt ställe när jag surfade runt lite. Det var Riksorganisationen UFO Sveriges sida. Inget speciellt kanske kan tyckas, men jag gillar den nedtonade volymen. Det känns ganska sansat och svenskt i ett ämne som inte har det bästa rykte. Butiken känns också ganska stabil. Man kan köpa billiga provexemplar av UFO-aktuellt och det finns ett helt fantastiskt snyggt UFO-tygmärke till salu. Värt att kolla upp!

Ny härlig mix med Mark One att ladda ner !!

Det finns en härlig mix med Mark One att ladda ner på Dubways' blogg. Mark One la själv upp den på You-send-it (ett ställe man kan använda för att skicka stora filer) tidigare i veckan och meddelade detta på dubstepforumet. Tyvärr kunde man bara ladda ner mixen 25 gånger innan den la av, men snälla nedladdare sparade den genast så att den kunde komma fler till glädje. Givetvis tillfrågades Mark One om det var okej och han var bara glad att någon, som kunde mer om spridningen av filer på internet än vad han kan, ville hjälpa till. Så enkelt det kan vara att sprida lite glädje. För den specialintresserade finns det bilder och annat på Virus Syndicates' blogg. Mark One (längst till vänster på bilden) är en medlem av det Manchester-gänget.

Dåligt ljud på Decades

Jag var nere på Panora i lördags för att kolla in en klubb; Decades. Som det hette i reklamen: TWO DECADES OF MANCHESTER MUSIC - ONE NIGHT OF PURE FUN! I källaren var det rockdisco med dugliga DJ's, men det var inte därför jag var där. Det som lockade var filmvisning med en del tidigare icke visat material med diverse band från Factory och andra mindre bolag. Tyvärr förstördes det mesta av den förväntade upplevelsen av ett alldeles för lågt ljud i biosalongen. Vi påpekade detta för folk på plats, men det föll för döva öron. Jag vet inte varför det skulle vara så svårt att ha en volym som gjorde att det gick att höra och inte bara se, men det kändes inte bra i alla fall. Synd, för det var en hel del roliga videos som visades. En del taffliga och amatörmässiga, fyllda av sin tids klichéer, andra med ett befriande annorlunda bildspråk och alla intressanta som kontrast till varandra och till dagens musikvideos. Vi gav i alla fall upp innan kvällen var slut och gav oss av hemåt igen. Jag hoppas att det kan vara lite bättre med volym på framtida visningar på Panora.

Skull Disco och joddling

En vecka går och en del händer. Hade en släng av någon flunsa och mådde illa i ett dygn. Inte så kul. Hittade länk till en kul intervju på dubstepforumet som jag skickar vidare här. Intressant med två så olika personligheter som driver skivbolag och klubb ihop. På huvudbloggen finns dessutom lite bra mixar man kan ladda ner.
Har hunnit läsa en del senaste tiden efter att jag hasat mig igenom Yodel-Ay-Ee-Oooo: The Secret History of Yodeling Around the World av Bart Plantenga. En intressant om än bitvis nästan maniskt detaljerad bok om joddlingens historia och vandring mellan alptoppar, i djungeln och på prärierna. Jag kunde inte ana hur lite jag visste om joddling innan jag läste denna bok. Men nu är jag upplyst och glad. Plantenga var förresten tidigare DJ på den intressanta stationen WFMU, som jag nämnt på min blogg tidigare.

All Hail Jonathan!

En varm rekommendation från redaktionen: Kolla in Jonathan Glazer, dude ! Inte nog med att han gjort en del mycket coola videos till Massive Attack, han har även gjort ett par filmer som är mycket sevärda. Den senaste heter Birth och framkallar tydligen besvärande känslor hos en del människor. En del sågar den och hävdar att det är en så osannolik historia att det är skrattretande. Andra hyllar den för att det är en osannolik historia som ändå är märkligt trovärdig. Roligaste recensionen enligt mig var Newsweeks' David Ansens :"Ridiculous, and oddly unforgettable". Kolla in andra själv här. Vilken är storyn då? Jo, det handlar om en kvinna (Nicole Kidman) som är på väg att gifta om sig tio år efter sin förra makes död, då en tioårig pojke kommer fram och hävdar att han är hennes avlidne make och att hon inte bör gifta sig med den nya mannen. Konstigt? Jag tycker att kravet på att storyn ska vara sannolik inte är någon allmän lag. Det Glazer gör är att låta det fantastiska möta det vardagliga och han gör det på ett bra sätt. Människorna reagerar i stort som människor gör i liknande situationer och Kidman är inget annat än fantastisk i sin roll. Musiken i filmen fungerar även den på ett utmärkt sätt. Att Glazer har öra och öga för hur bild och musik samspelar är väl inte så konstigt med tanke på hans bakgrund, men man lägger märke till bristen på samspel eller användande av klichéer i andra filmer när man jämför. Here's where the strings come in... För den som av någon anledning inte har sett hans debutfilm Sexy Beast med Ray Winstone och Ben Kingsley i huvudrollerna, vill jag säga "lyckans ostar !". Ni har en riktig godbit att smaska på. Dessutom en av de snyggaste öppningsscenerna jag känner till.

Grime/dubstep på Pitchfork igen !

Nu är det dags igen för en månatlig uppdatering av informationen om grime/dubstep. Martin Clark gör sitt jobb på Pitchfork och skriver om utvecklingen inom dubstep (vart den kanske kan vara på väg och varför) och om angreppen mot piratradion i England. Intressant och initierat som alltid.

WFMU, en blog, en radiostation, ett sant nöje

Kolla in WFMU's roliga och intressanta blog. Där finns mycket att hämta för den tålmodige. Bland annat smått och gott en "live" eller vad man ska kalla det med PIL på American Bandstand. Kolla även in The Fall på Jools Holland's Later, en pärla i höstmörkret. Se dock gärna till att ni har bredband för det tar lite tid att ladda ner annars. Det går även alldeles utmärkt att lyssna på internetradio på denna ganska säregna station. Mycket nöje.

The Mighty II spelade på Metro

Kollade på The Mighty II (feat. Megabeats & Monkeyman) på Metro i torsdags och blev positivt överraskad. Innan konserten funderade jag lite på hur det skulle kunna fungera. Jag har hört lite av Monkeymans alster tidigare och gillat det, men visste inte hur det skulle fungera live. Det kan vara svårt att få förinspelat material att leva live, men med Megabeats' pulserande, böljande trumspel, Monkeymans rullande basslingor och live laptop från Andreas som pudrat socker ovanpå grundkakan, blev det ändå väldigt (just det) levande. Den övervägande stämningen i musiken är ganska mörk och dubbig. Dansant utan att vara insmickrande. Jag tyckte att det i de mörkare stunderna nästan drog åt samma skumma buskar som härbärgerar band som Scorn. Ett meditativt gung med ett lätt gnagande obehag. Toppen, mer sånt!