Shocking Pinks

Det kommer från Nya Zeeland och består egentligen av en enda man: Nick Harte. Det låter emellertid som ett band och inte bara det, det har redan släppt flera album. Alldeles nyligen kom Shocking Pinks självbetitlade album på überhippa DFA också. Egentligen är det en samling av tidigare utgivet material, men för den som inte är inne i NZ-scenen så blir detta debut. Och vilken debut! Det är en fantastiskt spretig och besvärlig skiva. Musikaliskt är den över stora delar av kartan: det låter My Bloody Valentine; och Velvet Underground; ibland lite Deerhunter; och det är syntar; och det är mysiga aukustiska poplåtar; och givetvis (DFA!!) koklockor. Men mest låter det bra. Låtarna är inte påträngande. Harte sjunger väldigt tillbakahållet och nära. Man hör att det inte är repa inför liveuppträdandet det är frågan om. Texterna är träffande och bra

I love you when you're happy, I love when you're sad
But I'd rather be your retard babe than be your motherfucking dad
Telling you what to do

i fantastiska How Am I Not Myself? som handlar om heroinberoende. Över det hela hänger en Lo-Fi-estetik som passar som handsken. Vad mer behöver sägas? Kolla in för guds skull.