Wiley: Playtime is Over

Wileys nya (eller ja, ganska nya) album Playtime is Over håller bättre än något han gjort sedan debuten. Det kan stundvis kännas en aning tröttsamt att höra de tutande barnsliga melodierna igen, men det är övergående. Efter några lyssningar sitter de som en keps igen. Det kan också kännas lite tröttsamt att höra Eskiboy igen (den har varit med på några skivor redan) och några andra låtar, bl a magnifika Gangsters har hörts både på mixtapes och den så kallade "andra plattan" Da 2nd Phaze. Men i slutändan så är det bara härligt att höra Wiley i så bra form och med Big Dadas strikta regim, även lite extra fokuserad. Inte "all killers" men väldigt lite "fillers". En väldigt bra platta föra att komma från en som lagt av fler gånger än man kan hålla räkningen på. Det går knappt att hålla räkningen på hur många plattor han släppt de senaste två åren heller för den delen.