Barry Adamson: Stranger on the Sofa

Jag skulle vilja berätta om en väldigt bra skiva som jag lyssnat en hel del på de senaste dagarna. Det är Barry Adamsons nya album: Stranger on the Sofa.
För den som inte känner till Barrys tidigare karriär kan nämnas, att han spelade med i Magazine tillsammans med Howard Devoto mellan 77 och 81, med Nick Cave and the Bad Seeds fram till 87 och att han därefter mest gjort filmmusik. Inte nödvändigtvis för filmer som gjorts, även om han även gjort riktiga soundtracks, men han hämtar mycket inspiration från filmen.
Den senaste plattan som sagt. Jag borde väl egentligen inte bli förvånad. Han har tidigare visat att han kan bemästra de flesta genrer, men jag tycker ändå att Stranger on the Sofa är en ovanligt snårig resa. Från mörkret i låtar som Here in the Hole och Déjà Morte till den lätta och avslappnade popen i Long way back again och därifrån vidare till Jazz-leklådan i Who killed Big Bird? och min favorit My Friend the Fly. Det som kanske är skivans svaga punkt är just spridningen av stilarna. Det känns ibland som om Adamson försöker få med för mycket och det blir svårt att greppa. Å andra sidan är det skönt att höra en artist som just kan röra sig mellan genrer med sådan lätthet. Influenserna hörs emellanåt tydligt: Vad var det där? Det lät lite Nitzer Ebb!? och nu då? Satie!? Jo det kan lätt bli lite Pop-quiz, men själv har jag inget emot det och rekommenderar skivan varmt.