Children of Men

Efter alltför lång tid så kom jag i alla fall loss och såg Children of Men av Alfonso Cuarón och jag tyckte att den var bra. En sak som jag gillar mycket med den är stilskiftena. En del scener känns väldigt genomarbetade och filmistiska i ordets bästa bemärkelse, medan andra nästan är handkamera-skakiga och "dokumentära". Clive Owen är bra i sin nästan autistiska tolkning av den känslomässigt skadade Theo Faron som får ett väldigt ansvar på sina axlar. I det stora hela är det stabilt spel och storyn är inte helt uppåt väggarna heller så det är bara att kolla in. Räkna inte med för mycket stråkpartier, det är en ganska mörk beskrivning av ett framtida England och hela filmen är genomsyrad av detta mörker.